Igår döptes Lillkillen. Det var en underbar dag tillsammans med några av de bästa typerna. Jag var trött efter 4 timmars sömn* och vaknade dessutom alldeles förskräckt över att min röst inte riktigt var vad den borde. Jag sjöng upp och steg för steg blev den bättre och väl framme vid dopet var rösten i helt ok form.
Jag hade stressat så mycket över detta att jag inte tänkt på nåt annat. Som att jag skulle kunna bli rörd till exempel. Ehrm.
Jag kom igenom c en halv strof innan det bara var gröt i halsen och tårarna vällde över. Stå nu där sen och håll känslorna borta då du sjunger och välkomnar en av dina absolut närmaste vänners barn till världen. Jo nej... Inte riktigt min stil. Men det gjordes i alla fall med känsla. Efter dopet åkte vi hem till Lillkillen och hann ha lite egentid med favorittyperna från Bryssel och Geneve också. En mycket bra dag helt enkelt. Om vi bortser från att det plötsligt började snöa! Det kändes som största aprilskämtet ever...
*riktigt bra fester kan man faktiskt inte gå hem från.
Etiketter: Lillkillen, Prinsessan Alice