Nån vecka senare kom jag ifatt mig själv

Puh. Detta blir sista inlägget som jag försöker återskapa ur mitt minne. Jag har jätte svårt att rekonstruera känslorna och intrycken så här i efterhand. Speciellt som jag kanske tror att jag skrivit och berättat något åt er, och bygger vidare på det, trots att början av historien kanske ligger på en papperslapp i en papperskorg på ett café på Île Saint-Louis. Förlåt för det. Och förlåt också om jag skriver saker jag redan en gång skrivit. Ni får ha lite tålamod med mig. Resebloggen är nog snart färdig. Heh.

Jag tog mig tillbaka in i Jardin des Tuileries och satte mig ner på bänk. Där satt jag i säkert en halv timme och stirrade på den här stenklumpen. Aldrig tidigare i mitt liv har jag varit så inspirerad att skriva. jag skrev, skrev och skrev. Och efter det fortsatte jag att skriva. Vad jag skrev? Allt. Och inget.  

Om ni undrar varför jag bloggar? Därför att jag har chansen att uppleva allt det här men inte ha någon att dela det med. Delad glädje är ju som vi alla vet dubbel glädje, så vad måste då inte bloggad glädje innebära?

Plötsligt var jag hungrig som en varg och gick på lunchjakt. Lättare sagt än gjort, för min inre karta ledde mig till Place Vendôme och vidare till kvarter där det inte skulle ha förvånat mig om de skulle ha tagit en avgift för att få andas. Luften var liksom lite renare och dyrare.

Men min hunger fick jag inte stillad. Jag ville nämligen inte ha hästhamburgare för 26 euro till lunch. Konstiga jag.

 Några kvarter senare hittade jag dock en perfekt lunchrestaurang och beställde in en underbart god Chevre chaud sallad och ett glas vitt. Där satt jag sen och pappersbloggade ett gott tag. MUMS

 I ett fönster stod en lustig cykel.

Titta titta! I Paris kör man lite exklusivare Starbucks. Jag satt mig ner för att vänta ut halvtimmen som återstod tills jag skulle åka till Champagne.

Tips på tävling

För er som gillar Washi-tape, klicka in här till Anna-Malin på bloggen Helt Enkelt så har ni chans att vinna lite tejp ni också!

Jag brukar inte delta i tävlingar så ofta, för jag vinner ändå aldrig. Men nu då jag vann en bok på Malins blogg, har jag blivit förblindad av tävlingar. Jag vill vinna. Allt. Hela tiden. Och nu ska här vinnas tejp! Heja! Sen ska det pysslas så till den milda grad.

Detta om något är det första tecknet på att julstämning är i antågande. Jag vill pyssla!

Och i morgon inleds GLÖGG månaden. Månaden man får dricka hur mycket glögg som helst. I december hinner man knappt längre, med allt annat man stressar omkring med.

Lite Paris för omväxlings skull

Jag trippade med lätta steg över bron och gick omkring som värsta fånen, munnen på vid gavel över hur vackert allt var. Kan hända blev allt lite vackrare av planen som höll på konkretiseras i mitt huvud. Life changing I'd say! Men mer om det senare.

 Thomas Jefferson stod där och var också jätte nöjd.

 Kan man ha för mycket bilder på Louvren?

Trött i fötterna satte jag mig ner och insåg att jag nog befann mig på någon kärleksbro. Mängder av lås hängde där, med initialerna av de par som beseglat sin kärlek här och slängt nycklarna i Seine.

 

Vid foten av bron mötte jag en ung man som hittade en ring på marken. Helt sonika gick han ner på knä och friade åt mig. Med ett leende på läpparna tackade jag artigt nej och promenerade vidare i solen. Eller vad vet jag vad han föreslog där i högt knästående. Min franska är inte sååå bra...

Kanske jag borde ha tackat ja?

Le Jardin des Tuileries

Från Louvren strosade jag vidare in i Le Jardin des Tuileries. Njöt för fulla drag och fullkomligt svämmades över av alla intryck. Tänk att gå här med långa svepande klänningar och undra varför folket inte äter bulla om brödet är slut. Ja, sånt gick jag och funderade på.

Parken var full med vackra statyer.

Då du hittade en plats du tyckte om, var det bara att släpa din stol till just den platsen och slå dig ner. Det här blev min favoritplats i Paris.

Jo, måste ju ta en sån bild. Men jag lovar, det finns ingen bild där jag mellan tumme och pekfinger visar hur LITET Eiffeltornet är. Jag lovar!

Jag traskade vidare till Place de la Concorde. Och kunde inte sluta tänka på Dan Browns bok.

I ryggen har jag pyramiden och Louvren.

Skatter

För er finländare som undrar vad skattepengarna används till - klicka här.

Kaffet

God morgon på er!

Jag har inte varit på kontoret på nästan två veckor. Good to be back! Men vet ni, det här kaffet! KABOOOOM så de e starkt! Har aldrig märkt det förr, men nu hyperventilerar jag typ efter en halv kopp! Idag blir det effektivt!

Source: google.com via Kathy on Pinterest

Jag vann!!!

Kolla här. En tävling som jag vann! Jag vinner aldrig någonting! Jee för Malin!

Lyckan en söndagskväll

Lycka kan en söndagskväll vara att äta pizza. Hemma. I egen soffa. När kan det månne ha hänt senast?

Nu får jag nog bestämt ta och vara hemma ett tag. Känner mig som en rotlös planta.

Plantan här är snart redo att berätta lite spännande saker åt er!

Underbara vackra Louvre

Jag traskade vidare över gatan och blev totalt överväldigad av Louvrens skönhet. Jag hann inte ens gå in och titta. Jag var alldeles för upptagen med att titta på skönheten utifrån. Nästa gång ska jag unna mig ett besök inne också. Om inte solen skiner då också, för då kanske jag inte hinner.

Tågresan

Jag sitter på tåget på väg hem efter en skön och givande helg hemma hos mamma och pappa! Att ha världens bästa föräldrar är verkligen inget att ta för givet, men tyvärr gör jag det ibland. Fy mig! För utan tvivel är det just det jag har, världens bästa föräldrar!

Jag valde att boka plats i en jobbhytt, för de brukar alltid vara de lugnaste och tystaste. Bredvid mig sitter en 13 årig datanörd som nu i åtm. 3 timmar spelat nåt spel där han helt klart håller på att ta över världen. Han är helt galet koncentrerad och så stretchar han ibland. Sjukt fascinerande.

Jardin du Palais Royal

 I Paris var det jag och skolklasserna.